Söndagsfilosofi

Ibland är det okej att låta sina tankar vandra iväg. Speciellt gråa, och tråkiga söndagkvällar. En tanke som slog mig var superkrafter. Sounds lame, I know. När jag fått frågan vilken superkraft jag skulle välja har mina tankar gått mot tankeläsning (vilket vid närmre eftertanke måste vara otroligt jobbigt), eller  att kunna vara osynlig, men idag kom jag på det ultimata superkraften. Så hädanefter, när folk frågar vilken superkraft jag hade valt, kommer jag svara teleportering. 

Teleportering, varför det? Jo för hur grymt hade det inte vara att kunna ta en dagstur till Australien, Nya Zeeland, eller Latinamerika?! Att under varje ledig minut upptäcka ett nytt ställe i världen. Spenera helgerna i Maldiverna?!  Världen är stor, och möjligheterna ännu större. Jag hade aldrig tröttnat på denna superkraft. Det ända tråkiga hade isåfall varit att jag inte kunde uppleva det med någon. 

Det kommit väl till nytta i vardagen också. Det hade inneburit 45 minuters mer sömn om morgnarna då jag hade sluppit pendla och missa bussar (whops). Well, kollektivtrakfik överhuvudtaget hade aldrig varit ett problem, för på ett par sekunder hade jag kunnat ta mig från ett ställe till ett annat. 

Vilken underbar superkraft, tänk om man hade haft den. Men nu har jag inte superkrafter -ingen annan heller så vitt jag vet. Jag är helt "normal", och det är ganska fantastiskt det med. 
 
Vardag |
Upp